Så rengör du ett klockarmband

Armbandet slits nästan alltid ut före klockan. Det är delen som ligger mot huden, suger åt sig svett och tar friktionen varje gång spännet knäpps. Att rengöra det är den enskilt mest värdefulla skötsel du kan göra själv — och den lättaste att göra fel, eftersom de fyra vanliga materialen vill ha fyra olika saker.

Läder

Lädrets fiende är vatten, och dess andra fiende är saltet som blir kvar när svetten torkar.

• Varje vecka: torka av båda sidorna med en torr mikrofiberduk. Det är merparten av jobbet.
• Varje månad: en duk som knappt är fuktad med vatten, och sedan torrtorkning direkt med en andra duk. Blöt aldrig ner det, håll det aldrig under kranen, använd aldrig tvål.
• Två gånger om året: en mycket liten mängd läderbalsam inarbetad med fingrarna. Mindre än du tror — en ärta räcker till hela armbandet.

Använd inte sadeltvål, spritservetter eller allrengöring. De löser bort oljorna som håller lädret mjukt, och ett uttorkat armband spricker i vecket bakom spännet.

Blir ett läderarmband ordentligt blött, låt det torka långsamt i rumstemperatur och långt från element. Det är värmen som gör blött läder hårt.

Stålarmband

Stål tål allt som läder inte tål. Problemet är inte metallen utan det som samlas mellan länkarna: hudrester, tvålrester och ludd packas till en grå massa som matterar ytan och, över åren, snabbar på slitaget vid stiften.

1. Ta av armbandet från klockan om du kan. Går det inte, se till att kronan är helt intryckt (och nedskruvad, om den är av skruvtyp).
2. Ljummet vatten, en droppe diskmedel, en mjuk tandborste. Borsta längs länkarna, inte tvärs över dem.
3. Skölj noga — kvarvarande diskmedel är i sig hudirriterande.
4. Torka med en duk och låt det sedan ligga luftigt en timme. Vatten som blir kvar mellan länkarna är precis så ett armband får rostfläckar vid stifthålen.

Varannan månad räcker gott för de flesta. Varje månad om du tränar med klockan på.

Gummi och silikon

Det enkla materialet. Ljummet vatten, mild tvål, skölj, torka. Gummits särskilda problem är att det drar till sig damm och håller kvar det, så det ser smutsigare ut än det är.

Två saker att undvika: alkoholbaserade rengöringsmedel, som med tiden gör gummit kritigt, och långvarigt solljus, som är det som faktiskt bryter ner det. Ett gummiarmband som får ligga i en fönsterbräda hårdnar och spricker på en säsong.

NATO och tyg

Tygarmband går att tvätta på riktigt, vilket är deras främsta fördel. Ta av armbandet, handtvätta i ljummet såpvatten, skölj och låt lufttorka plant. Lägg det inte i tvättmaskinen — beslagen skadar trumman och trumman skadar beslagen.

Tyg håller kvar lukt mer än något annat material, eftersom det håller kvar fukt. Luktar ett NATO-armband efter en sommar behöver det tvättas, inte bytas.

Vanan som betyder mer än allt det här

Ta av klockan innan du duschar, innan du badar och innan du går till gymmet. Inte för att klockan inte tål vatten — många gör det — utan för att det är tvål, klor och salt som åldrar ett armband, inte vattnet i sig.

Och ge armbandet en plats att torka på mellan gångerna. Ett armband som ligger hoprullat i en låda över natten förblir fuktigt mot sig självt; samma armband utsträckt över en vagga är torrt till morgonen. Det är det stillsamma argumentet för ett ställ: det är en torkställning som råkar se ut som en möbel.

Vår Valet Tray håller klockan ovanför underlaget och ger armbandet plats att falla ut, med en fördjupning för sakerna som töms ur fickan i samma ögonblick.

När det är dags att sluta rengöra och börja byta

Ett läderarmband är slut när vecket bakom spännet har spruckit genom det översta skiktet — balsam hämtar inte tillbaka det. Ett NATO är slut när väven har luddat upp sig vid hållaren. Ett stålarmband är slut när det skramlar: det är stiftslitage, och ingen rengöring åtgärdar det.